Tankar
Jag känner mig orolig. kommer jag hinna med allt? börjar verkligen känna nu att klockan börjar sakta ticka... Vad vill jag? vad vill jag inte? jag e ändå snart 24... e det såhär livet ska se ut? undra om jag nånsin kommer bli bra.
alla verkar vara så jävla lyckliga, glada, ha den perfekta partnen, gifter sig, skaffar barn, köper hus/lägenhet. Vad har jag?! Hur mår jag?!
hej jag heter johanna, jag e 24 år. bor i en lägenhet i biskopsgården, hisingen. om jag inte bor här som jag e nu då vill säga. har en sambo som nästan varje dag är och umgås med fotbollen. Jag har en katt, Chessie. jag har visserligen ett fast heltidsjobb som jag i såå många år har strävat efter, men hur går det då? - inget vidare.. :(
Va ska jag göra med mitt liv? när ska det starta, när ska det sluta?
finns det nått jag kan göra för att bli lyckligare? finns det nån ANNAN som kan göra mig lycklig? jag vet inte, tror inte det..
visst, okej. mediciner kan man ju ta. men va händer sen? jag kan ju inte gå på mediciner i hela mitt liv? egentligen så är mediciner, för mig, som ett plåster som man sätter på ett stort och djupt sår. när men sen drar bort plåstret så finns det en skorpa där. men efter ett tag så river antingen jag eller nån annan upp såret igen, och man börjar om från ruta ett...
Nä, jag säger bara det, VAD SKA JAG GÖÖÖRA?!?!!?
man kan ju visserligen prata med psykologer oxå. men hur många "sånna" har jag inte pratat med då? å hur har det hjälp mig? '-.- nada!
på nått vänster har jag tappat bort min lycka. t.o.m. lyckan jag vanligtvis mer än gärna dela/gav till andra.
säg nått underbart roligt som har hänt dig till mig.... mitt svar: "åh, va roooligt...." *försöker låta glad men låter mest ointresserad*
FAN! Jag hatar det här! Va va det som hände lixom?
Jag bil fan förbannad på mig själv nu! vill bara skrika å slå nån å gråta... bara sätta mig ner på golvet i fosterställning, gunga fram och tillbaka å tycka synd om mig själv!
Jag känner SORG! Jag känner en LÄNGTAN! Jag känner HAT! Jag känner mig BESVIKEN! Jag känner mig MISSLYCKAD! Jag känner mig STRESSAD! jag känner mig PRESSAD! Jag känner mig YR! Jag känner att jag vill FÖRSVINNA!
Just my luck...
Ta en dag i taget Johanna! Någonstans hade jag på känn att du skulle reagera så här på den nyheten du fick idag! =( Puss....<3
VARFÖR SKALL DU HA SÅ BRÅTTOM.
STANNA UPP Å SE DEJ OMKRING, DU HAR JU SÅ MÅNGA GOA VÄNNER SOM STÄLLER UPP FÖR DEJ. TA VARA PÅ DOM.
Bra Johanna.....du TÄNKER och du KÄNNER.......Det tar tid att "komma vidare"....jag vet:-( Det finns inga genvägar heller tyvärr. Fortsätt och skriv, det är jättebra att sätta ord på sina känslor. Och man får lov att vara nere och tycka att allt är skit.Kopierar en text som har hjälpt mig. ( nu tänker du säkert: Vad har hon nu läst:-)
"När du är riktigt djupt nere och inte kan se något ljus i tunneln,
så ska du tänka på att det är något viktigt med ditt besök i det mörka djupet.
Du har något värdefullt att hämta där. När du kommer upp i ljuset igen ska du förstå vad det är.
Din vistelse i mörkret har aldrig varit förgäves.
Pussar och kramar från en som saknar Honnahanna.
Mamma: hehe ja, du känner ju mig....
Pappa: Tack! Du har så rätt! <3 Hoppas att jag själv bara kan fatta och göra det!
Lena mellan bena: tack. Det e väldigt skönt att skriva, så det tänker jag göra å så får andra säga va dom vill! :) hehe, ja jag tänkte faktiskt nått i stil med det ja! :D för du e makalös på att hitta/läsa "bra citat" :) hoppas bara att jag snart ser ljuset och vet va det värdefulla e.
Puss å kram till er alla tre!
Saknar er! <3
