Idag åkte familjen Carlson upp till farmor för att sedan tillsammans med all annan släkt åka ut till kyrkan där min farfar skulle begravas.
Begravningen var jättefin. Det va bara så jobbigt att se pappa och alla andra gråta för att farfar inte längre finns ibland oss. Det har blivit många tårar fällda i dag det kan jag säga. :(
När vi skulle säga vårt sista adjö gick först pappa, mamma och farmor fram, sen gick farbror, farster och hennes gubbe fram efter dom gick jag och bror min fram tillsammans med våran kusin. Jag la en ros på farfars kista och viskade till honom att jag älskar och saknar honom såå mycket!
När sen pappas ena kusin gick fram så läste hon högt en text ur johannesevanjeliet (tror jag att det va) och en annan text. Jättefint!
Under middagen efter begravningen läste hon ytterligare en jättefin text om döden och ett fartyg. Texten löd ungefär såhär:
Två män stod på en strand och såg ett jättefint fartyg ute till havs. -Titta! säger den ena till den andre. Vilket vackert fartyg.
De två männen står länge och tittar på fartyget som sakta kör ut mot horisonten. När sedan fartyget är så långt borta att de inte kan se det mer säger den ena igen:
-Nu är fartyget borta.
Men det är inte riktigt borta. För de dom står på andra sidan ser just nu samma fartyg dyka upp i deras horisont och komma närmre de. Och de välkomnar det med öppna armar.

Inte riktigt lika dant som den som pappas kusin läste upp men innebörden är den samma. Tyckte att det va så fint! :)

♥Vila i frid min älskade farfar! Du finns i mitt hjärta för alltid! ♥